För 14 år sedan..på dagen..
14 ÅR!! Det känns inte som att det är så länge sedan.. för det var så jobbigt att gå igenom och det har satt sina spår.Men det är några år som har gått sen min älskade stora goa Pappa gick bort. Dagen då Pappa somnade in sitter som berg i mitt minne och det gör mig väldigt ont att tänka på att mina barn inte har sin morfar i livet, att de inte ens fick träffa honom. Jo jag vet att det finns fler som har så, men det tröstar inte...
Och jag vet att det har gått många år men saknaden kommer alltid att finnas där! Pappa dog av en Stroke och pga av att hans kropp inte var stabil nog. Dåligt Hjärta,dåliga njurar,Diabetes och så drog han på sig en Lunginflammation. En vecka tog det, sen så orkade inte hjärtat längre.
Det kommer alltid att kännas svårt och att tänka på det, men det har blivit lättare med tiden.
Nu för tiden när jag i mitt jobb möter anhöriga som mister sina nära och kära, så har jag en väldigt stor förståelse och den KANSKE jag inte hade haft annars. Naturligtvis förstår man vad det handlar om på ett sätt- men jag kan känna deras smärta, sorg, frustration och den otroliga saknad som de känner.
Det finns inget posetivt med att min pappa skulle gå bort - Men det ger mig en erfarenhet som jag har lagt i "livets ryggsäck" som jag brukar kalla det.
Vill nu tända ett ljus och sända några fina tankar till minnet av min Pappa:
Du kommer alltid ha en speciell plats i din dotters hjärta och jag kommer alltid att känna saknad när jag tänkar på dig- men jag vill också le och kunna skratta när jag tänker på dig- älskade Pappa. vila i frid!
Minns när jag var liten och satt i min pappas famn och luktade på hans öron ( de luktade alltid av Rakvatten) minns också när pappa var iväg på konferanser och jag längtade som en tok tills han kom hem :) Och oj vad glad jag va när jag såg bilen köra upp på garageinfarten..
Hmmm.. tankarna fladdrade iväg märkte jag!
Ha en fortsatt trevlig fredag- nu ska jag tända ett ljus och titta på lite kort på pappsen- ev se ifall jag kan skanna in ett kort på honom. Kram på er!
Hej vännen.
Tårarna kommer på mig. Jag minns så väl den dagen jag med. Och jag minns så väl din pappa. Men framför allt minns jag hur mycket du älskade honom. Och hur mycket han älskade dig! DU var verkligen han lilla hjärta. Kommer ihåg hur han retades med dig. :) Det var alltid en sån fin stämning och känsla mellan er. Det är jättetråkigt att inte flickorna fick träffa honom. Han hade varit en fin morfar.
Du får berätta om honom för dem, på det sättet kommer de känna att de känner sin morfar ändå.
Kärlek och värme till dig. Och ett ljus brinner för Olle hos mig.
Kram!
Tack Frida för dina fina ord och omtanke- nu kom mina tårar.. Det var väldigt fint skrivet av dig!
Konstigt det där men jag har bara berättat en del -kunde ju ha berättat mycket mycket mer.
Vi har tittat på kort och jag har pratat lite men så har det inte blivit så mycket..
Nu när i alla fall Tova förstår mycket mer så ska vi prata mycket mera om det.Tova och Evelina har ju varit med efter att barnens farfar gick bort och de till och med såg honom död.
Vi var med efter att de på begravningsbyrån kom och la honom i kistan. Senare var det ju begravning och då var de också med. Jag fick lära mig av en präst på en kurs jag gick med jobbet,(" Våga vara nära Döden" hette kursen)att man aldrig skulle utestänga barn. Utan låta de vara delaktiga ifall de visar att de vill. Nyttigt det där..Mycket kärlek och värme tillbaka till dig vännen- kramisar i tonvis
En sorg blir ju inte lättare bara för att andra upplevt samma. Din sorg är din & ingen kan säga något annat.
Tänk va skönt att dina minnen av din pappa är så fina & ljusa.
Det finns eg. inget man skan skriva/säga som hjälper i en sorg, men jag skickar över en stor kram till in goa granne.
Hej vännen!
Olle kommer då alltid finnas i mitt hjärta det kan jag lova. Han var verkligen en sån person som man inte kunde annat än att tycka om. Jag använder fortfarande ett "talesätt" som han alltid sa när det var nåt man inte ville ha:
-Slipp då tjurskalle, du ångrar väl dig! :-)
Stor kram!
Stor
Tack mina underbara läsare för era fina kommentarer:) Och jag instämmer helt på att man har sin egen sorg. Ler för mig själv när jag ser uttrycket -Slipp då ,tjurskalle... för det är så typiskt min Pappa. Eller " Bor du i huset som står ute om nätterna hö hö hö" Eller den här: "Samma färg fast blå" Ja Min pappa var en riktig "skippoblängare" också ett uttryck som min far använde istället för spillevink tror jag.
Åhh.. pappa , min pappa.. saknaden finns där för alltid.. Stora och goa kramar från mig till er!
Jag saknar oxå Olle ibland!! :-)
Världens mys pappa ju!!
Och så fick man allid så gott godis där! :-) haha
